Text till Svenska Kvinnoförbundets blogg 26.2.2019.

Är glaset halvfullt eller är det halvtomt? Jag antar att de flesta av oss många gånger för en inre kamp om vi ska välja att se det positiva och alla både större och mindre framsteg vi gjort eller om vi väljer att fokusera på det vi inte ännu uppnått och på det ogjorda.

Vilket förhållningssätt vi än må välja är det viktigt att inse att vi som beslutsfattare har ett enormt ansvar för att vi via våra beslut skapar förutsättningar för ekonomisk jämställdhet. Utan jämställdhet uppnår vi inte heller ekonomisk jämställdhet. Eller tvärtom.

I framför allt ett avseende väljer jag att fokusera på det vi ännu inte uppnått och det är det faktum att samhälleliga beslut i högre grad påverkar kvinnors möjlighet till ekonomisk jämställdhet än de påverkar mäns möjligheter.

Fortfarande är det så att då regeringen misslyckades att genomföra en familjeledighetsreform, eller då vi misslyckas med att förnya olika typer av service så att den motsvarar behoven, är det kvinnorna som betalar priset i form av uteblivna framsteg på jämställdhetsfronten. Och alltför ofta är det så att dessa uteblivna framsteg leder till att vi inte lyckas främja jämställdheten på någon front.

Om vi ser på arbetsmarknaden och på löne- och pensionsutvecklingen är jag övertygad om att familjeledighetsreformen är den reform som är av största strategiska betydelse och som har de längst gående positiva effekterna på all form av jämställdhet. Och då talar jag om den modell vi som parti driver, där vi förutom 6+6+6-modellen också erbjuder fyra timmars avgiftsfri småbarnspedagogik för tre år fyllda i kombination med att vi förkortar tiden för hemvårdsstödet med hälften.

Vår modell är den mest omfattande av alla modeller som presenterats eftersom vi har tagit småbarnspedagogiken med. Vår modell stärker jämställdheten, ökar flexibiliteten och möjligheterna att välja för familjerna och stärker kvinnors ekonomiska ställning.

Det finns givetvis också andra viktiga frågor där vi via det offentliga beslutsfattandet antingen hjälper eller stjälper ekonomisk jämställdhet. Så länge vi till exempel tillåter att våldet mot kvinnor i närståenderelationer (förkrossande majoritet av offren är kvinnor) kostar det finländska samhället uppskattningsvis två miljarder euro årligen, så tillåter vi också att kvinnor utsätts för olika former av våld som förhindrar dem från all form av jämställdhet, också ekonomisk. Vi vet vad som bör göras, men stegen vi tar är så försvinnande små. Också här ser jag att glaset är halvtomt och förundrar mig över hur totalt okänsligt det finländska samhället är för vissa kostnader.

För att uppnå ekonomisk jämställdhet behövs ny lagstiftning och normering, men också nya former av service och framför allt attitydförändringar och nya beteendemönster.

Därför önskar jag er som vill jobba för jämställdhet i alla dess former kraft, kampanjglädje och initiativrikedom jämställdheten och ekonomiska jämställdheten till fromma! Oberoende om ni ser att glaset är halvfullt eller halvtomt behövs era insatser för att påtala, synliggöra och åstadkomma förändringar.

 

Mikaela Nylander

Riksdagsledamot